parisdakar

Igår genomfördes ett av mina "hat"-pass. Intervaller, 6x1000 meter, på spåret i Bastasjö i Karlskrona. Detta intervallpass är i klass med att genomföra Varvet eller varför inte Marathon. Det är så jobbigt! Andning, muskler och motivation. Allt tryter och skriker efter 500 meters i spåret. Då är det hälften kvar! Spåret är inte jättekuperat. Snarare är det långa svaga förädiska lutningar. Vid svagt motlut (som det stundtals är) sprider sig en känsla av hopplöshet. Vad håller jag på med. Alla intervallerna låg under 3.50 min/km och det känns ju iallafall som en seger. Men man blilr förbannad på sig själv att man kan bli så fruktansvärt trött av att springa lite grann...  

På kvällen kompenserades dödspasset med grillning och öl. Då kändes det genast mycket bättre! Jag testade ett färsköl från Gotlands Bryggeri. Den satt som en smäck!